Kyrkomötet Motion 2006:13 av Bertil Murray och Jan-Anders Ekelund
Handlingsplan mot lönediskriminering

Förslag till kyrkomötesbeslut

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda skälen till de löneskillnader mellan könen, mellan de båda vigningsuppdragen präst och diakon och mellan komministrar och kyrkoherdar, som i dag finns inom vigningstjänsten.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdrar åt Kyrkostyrelsen att arbeta fram en handlingsplan för att motverka lönediskriminering inom och mellan de båda delarna av vigningstjänsten.

Motivering

Svenska kyrkan saknar en teologisk reflektion kring och former för en rättfärdig och solidarisk lönepolitik. När löneklyftorna i samhället tenderar att öka sker motsvarande utveckling även i Svenska kyrkan utan att någon djupare eftertanke synes ägnas åt frågan. Att belysa hela lönebilden inom Svenska kyrkan skulle kräva en omfattande insats. Denna motion avser inte att gå så långt. I stället tar den fasta på den diskrepans som finns i lönesättningen för präster och diakoner. Enligt kyrkoordningen är dessa grupper sidoställda varandra. En sådan sidoordning bör framgå även av lönebilden. Så är inte fallet i dag.

En sammanställning av lönebilden för präster och diakoner i Svenska kyrkan visar på mycket stora skillnader. Präster, ett fortfarande i viss mån mansdominerat yrke, tjänar i genomsnitt påtagligt mer än diakoner, som i mycket hög grad är ett kvinnoyrke. För församlingspräster (komministrar utan arbetsledande befattning) gäller (Församlingsförbundets statistik 2005) att de genomsnittligt tjänar 3 700 kr mer än församlingsdiakoner, för arbetsledare skiljer medellönen mellan de båda grupperna 3 100 kr. En sjukhuspräst tjänar i genomsnitt 4 700 kr mer än sjukhusdiakonen. Uppdragen torde i det senare fallet vara snarlika. Löneskillnaden kan ibland och i någon mån förklaras med att präster genomgått en längre utbildning. Detta stämmer dock endast i viss utsträckning. Även diakoner med högre utbildning än jämförbara präster har mindre i lön.

Kyrkoherdarnas löner har påtagligt ökat. I fr.a. Härnösands stift har de i dag nått sådana nivåer att de moraliskt kan ifrågasättas. En kyrkoherde tjänar där genomsnittligt 12 300 mer än en komminister, 17 900 mer än församlingsdiakonen. De 10 procent högst betalda kyrkoherdarna tjänar på några hundralappar när dubbelt så mycket som de 10 procent högst avlönade församlingsdiakonerna. Problematiken med kyrkoherdarnas arbetsbelastning löses inte genom ekonomisk kompensation utan genom en rimlig utformning av uppdraget. Dagens stora löneskillnad mellan kyrkoherdar och komministrar/diakoner är inte rimlig. Det lönehierarkiska tänkandet har i vissa pastorat ohämmat fått breda ut sig.

Visserligen är lönefrågan en förhandlingsfråga, där lönesättningen sker i en uppgörelse mellan arbetsgivare och anställda. Men genom den orättvisa som föreligger förlorar Svenska kyrkan i trovärdighet, när hon talar om solidaritet och rättvisa. Kyrkomötet bör därför inte med tystnad förbigå den orättfärdiga lönestruktur som råder och den lönediskriminering, som år efter år sker vad gäller inte minst den stora gruppen främst kvinnliga diakoner i Svenska kyrkan.

Uppsala den 14 juli 2006

Bertil Murray Jan-Anders Ekelund